3. Vanliga frågor

3.1  Hur har diagnosspecifik rekommendation tagits fram?

För varje diagnos har typ och dos av fysisk aktivitet från det diagnosspecifika evidensunderlaget jämförts med den allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet.
Om typ och dos av fysisk aktivitet i det diagnosspecifika underlaget är samstämmigt med den allmänna rekommendationen, anges den allmänna rekommendationen för aktuell diagnos.
Om typ och dos av fysisk aktivitet i det diagnosspecifika underlaget inte är samstämmigt med den allmänna rekommendationen, har en rekommendation formulerats utifrån det diagnosspecifika underlaget.

De diagnosspecifika rekommendationerna bygger på framtagen evidens från den vetenskapliga litteraturen. I första hand söktes efter systematiska översiktsartiklar och i andra hand efter randomiserade kontrollerade studier och observationsstudier publicerade till och med december 2020. Varje artikel kvalitetsgranskades och därefter genomfördes en evidensgradering av alla utfallsmått enligt GRADE (Grading of Recommendations, Assessment, Development and Evaluations): hög tillförlitlighet (++++), måttlig tillförlitlighet (+++), låg tillförlitlighet (++) och mycket låg tillförlitlighet (+).

3.2 Vad är skillnaden mellan allmänna och diagnosspecifika rekommendationer?

Allmänna rekommendationer är inriktade på att förebygga kronisk sjukdom och funktionsnedsättning.

Diagnosspecifika rekommendationer är inriktade på att behandla en specifik sjukdom. Det kan handla om allt från att lindra symtom och minska funktionsbegränsningar till att bota, förhindra återfall och förbättra prognos.

3.3 Bör de som får diagnosspecifika rekommendationer även få de allmänna?

Om den diagnosspecifika rekommendationen uppfyller den allmänna behöver ingen allmän rekommendation ges.

Om den diagnosspecifika rekommendationen inte uppfyller den allmänna rekommendationen, behöver den diagnosspecifika rekommendationen kompletteras.

Ett exempel är den diagnosspecifika rekommendationen vid ångest som inte uppfyller inte den allmänna rekommendationen om muskelstärkande aktivitet. Komplettera därför med muskelstärkande aktivitet om hälsotillståndet tillåter.

I de fall den diagnosspecifika rekommendationen inte täcker in den allmänna redovisas vilka kompletteringar som behöver göras i anslutning till den diagnosspecifika rekommendationen.

3.4 Behövs flera olika diagnosspecifika rekommendationer vid samsjuklighet?

Om de diagnosspecifika rekommendationerna är samstämmiga räcker det att följa rekommendationen för ett av tillstånden. Detta gäller till exempel vid depression och samtidig hypertoni.

Om de diagnosspecifika rekommendationerna vid samsjuklighet inte är samstämmiga bör skillnaderna identifieras och fokus initialt läggas på den mest begränsande faktorn för fysisk aktivitet. I de fall den rekommenderade intensiteten skiljer sig bör den lägre intensiteten rekommenderas initialt.