Ryggmärgsskada
Indikation
Vid ryggmärgsskada är fysisk aktivitet från 1 år efter skadan indicerat tillsammans med rökfrihet och hälsosamma matvanor som en viktig del i rehabiliteringen. Detta kan minska risken för komplikationer och möjliggöra ett självständigare liv. Personer med ryggmärgsskada har behov av ett interprofessionellt rehabiliteringsteam.
Effekter av fysisk aktivitet
Personer med kronisk ryggmärgsskada på skadenivå C3 eller lägre, rekommenderas, från 1 år efter skadan, aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet för att förbättra kondition och muskelstyrka (+++), kardiometabol hälsa (+++), kroppssammansättning (+++) och livskvalitet (++) samt för att minska smärta och depressiva symtom (++).
Antal övningar | Repetitioner | Set | Frekvens dagar / vecka |
|---|---|---|---|
Anpassa till skadenivå med en övning per muskelgrupp | 3 | 2 |
För att ytterligare förbättra kardiometabol hälsa, komplettera med mer aerob fysisk aktivitet för överkroppen på måttlig till hög intensitet under minst 30 minuter per tillfälle, 3 gånger per vecka. |
Diagnosspecifika råd
- Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt, introduceras gradvis och vid behov vara övervakad för optimal effekt.
- Den initiala dosen av fysisk aktivitet bör vara låg för att minimera risken för överträning och belastningsrelaterade skador.
- Lämplig aerob fysisk aktivitet är rullstolskörning, armcykling, simning, roddmaskin, kanot, sittande skidåkning eller i sittande stegmaskin. För att bedöma intensitet bör Borg RPE-skalan användas i stället för hjärtfrekvensmätning.
- Sekundära komplikationer, till exempel urinvägsinfektioner och trycksår, kan tillfälligt begränsa den fysiska aktiviteten.
- Personer med ryggmärgsskada har behov av livslång uppföljning av ett interprofessionellt rehabiliteringsteam.
Risker och samsjuklighet
- Pågående eller träningsutlöst autonom dysreflexi är en absolut kontraindikation för träning. Autonom dysreflexi kan till exempel ge malign hypertension och samtidig paradoxal bradykardi med tillhörande symtom och tecken.
- Relativa kontraindikationer för träning är kraftiga kontrakturer, svår spasticitet och sekundära komplikationer som till exempel urinvägsinfektioner och trycksår som kräver avlastning. Vid värmeintolerans bör fysisk aktivitet under längre sammanhängande pass eller i varm väderlek utövas med försiktighet och avbrytas vid upplevt obehag.
- Vid ryggmärgsskada finns en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Den som ger råd om fysisk aktivitet gör en individuell riskbedömning innan behandling med fysisk aktivitet inleds. Detta inkluderar även beaktande av eventuella kontraindikationer. Samtidig hjärt-kärlsjukdom ska dessutom vara optimalt behandlad.
Se FYSS-kapitel Riskbedömning vid fysisk aktivitet.
Pdf, 136.7 kB.
Interaktion med läkemedel
Personer med ryggmärgsskada använder ofta smärtstillande och spasticitetsreducerande läkemedel. En vanlig biverkan av denna typ av läkemedel är trötthet, vilket kan påverka möjligheten att träna. Många personer med ryggmärgsskada beskriver att fysisk aktivitet har en smärtdämpande effekt och att behovet av smärtstillande läkemedel minskar av träning. Spasticitetsbehandling kan minska muskulaturens energiförbrukning och följaktligen kan sådan behandling ytterligare motivera till fysisk träning genom att träningen inte upplevs lika ansträngande.
Bedöma och utvärdera
Förslag på instrument för att bedöma och utvärdera effekter av fysisk aktivitet vid ryggmärgsskada.
Fysisk aktivitet
Aktivitetsminuter
- Physical activity recall assessment for people with spinal cord injury (Para-sci)
- Physical activity and Disability scale (PaDs)
Fysisk kapacitet/fysisk funktion
Konditionstest
- Rullstols- eller armcyklingstest (6 minuter)
Styrketest
Sjukdomsspecifika mått
Viktkontroll
- Kroppsvikt
- Midjemått
Kroppssammansättning (Bioimpedans eller DEXA )
Livskvalitet
- World Health Organization Quality of Life-BREF scale (WHOQOL-BREF)
- Spinal Cord Injuries Quality of Life Questionnaire (SCIQL-23)
Se även FYSS-kapitel Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet . Pdf, 1.1 MB.
Verkningsmekanismer
Det är oklart om mekanismerna är desamma hos personer med ryggmärgsskada som hos personer utan. Däremot har fysisk aktivitet en positiv inverkan på såväl motorisk som sensorisk funktion efter ryggmärgsskada. Det vetenskapliga underlaget för dessa effekter är dock begränsat.