Gå till innehåll
eFyss logotype

Långvariga rygg- och nackbesvär

Indikation

Vid rygg- och nackbesvär är individuellt anpassad fysisk aktivitet indicerat som förstahandsåtgärd tillsammans med rökfrihet. Denna indikation gäller för såväl ospecifika besvär som specifika diagnoser, till exempel spinal stenos eller diskbråck. Som tillägg kan smärtlindrande och antiinflammatorisk farmakologisk behandling vara indicerat.

Effekter av fysisk aktivitet

Personer med långvariga rygg- och nackbesvär bör rekommenderas muskelstärkande och/eller specifika träningsprogram för motorisk kontroll samt aerob fysisk aktivitet för att minska smärta (++ till ++++) samt förbättra funktionsförmåga (++ till +++).

Aerob fysisk aktivitet

Intensitet

Duration minuter / vecka

Frekvens dagar / vecka

Måttlig

Minst 150

3—7

Muskelstärkande fysisk aktivitet

Antal övningar

Repetitioner

Set

Frekvens dagar / vecka

8—10

8—15

1—3

2—3

Specifika träningsprogram: Motorisk kontrollträning, Pilates, Yoga

Intensitet

Duration

Frekvens dagar / vecka

Individanpassat med gradvis ökad komplexitet

45—60 minuter per tillfälle

2—3 tillfällen per vecka under minst 6 veckor. Hemövningar dagligen.

Diagnosspecifika råd

  • Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt och baseras på individens och fysioterapeutens bedömning av funktionsförmåga, smärta och rörelsekvalitet.
  • Rädsla för smärta i samband med fysisk aktivitet kan leda till inaktivitet. Därför är det speciellt viktigt att personen är aktiv i dagligt liv och undviker sängvila.
  • Den fysiska aktiviteten ska i första hand fokusera på positiva utfall såsom välbefinnande, funktionsförmåga och återgång till arbete, i stället för smärta.
  • Huvudordinationen är att vara ”så fysiskt aktiv som möjligt” trots besvären. Lättare hushållsgöromål, promenader, cykling med mera bör återupptas tidigt.
  • Farmakologisk smärtbehandling kan behövas för att underlätta fysisk aktivitet.

Risker och samsjuklighet

  • Absoluta kontraindikationer för fysisk aktivitet är tumör-, metastas- eller frakturorsakade ryggbesvär och tillstånd där ryggradens stabilitet är hotad redan vid normal belastning.
  • Relativa kontraindikationer är vissa typer av specifika kroniska ryggbesvär, exempelvis spinal stenos, diskbråck eller spondylolistes. Ökande nervrotspåverkan utgör en risk för mer uttalad nervskada. Vid dessa tillstånd ska fysisk aktivitet eller träning utformas av personal med medicinsk kompetens.
  • Den som ger råd om fysisk aktivitet gör en individuell riskbedömning innan behandling med fysisk aktivitet inleds. Detta inkluderar även beaktande av eventuella kontraindikationer.

Se FYSS-kapitel Riskbedömning vid fysisk aktivitet. Pdf, 136.7 kB.

Interaktion med läkemedel

Smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel används ofta för att möjliggöra fysisk aktivitet och för att bryta den smärtcirkel som inaktivitet medför. Inga interaktioner har påvisats mellan fysisk aktivitet och sådan läkemedelsbehandling.

Bedöma och utvärdera

Förslag på instrument för att bedöma och utvärdera effekter av fysisk aktivitet vid rygg- och nacksmärta.

Fysisk aktivitet

  • Aktivitetsminuter
  • Rörelsemätare

Fysisk kapacitet/fysisk funktion

Konditionstest

  • Rating of Perceived Capacity scale (RPC-skalan)
  • Gångtest (6 eller 12 minuter)
  • Cykeltest (Åstrand eller Ekblom-Bak)

Styrketest

Funktionella test

  • Timed-Up-and-Go (TUG)

Sjukdomsspecifika mått

Smärta

  • Numerisk smärtskattningsskala (NRS)

Funktionsförmåga (skattad)

  • Oswestry Low Back Pain Disability Index (ODI)
  • Neck Disability Index (NDI)
  • Patientspecifik funktionell skala (PFS)

Livskvalitet

  • EQ-5D

Se även FYSS-kapitel Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet. Pdf, 1.1 MB.

Verkningsmekanismer

Effekter av fysisk aktivitet vid långvariga rygg- och nackbesvär kan relateras till:

  • aktivering av kontraherade muskler vilket leder till muskelavslappning och smärtlindring
  • minskad rörelserädsla
  • smärtlindring genom ökad frisättning av endorfiner, serotonin och noradrenalin
  • smärtlindring genom gate control (ökad aktivitet i icke-smärtledande sensoriska fibrer)
  • förbättrad nutrition av ledbrosk och förbättrad uttransport av slaggprodukter
  • förbättrad muskelstyrka, stabilitet, koordinationsförmåga, rörlighet och uthållighet.