Osteoporos
Indikation
Vid osteoporos är fysisk aktivitet som i första hand belastar skelettet indicerat i kombination med farmakologisk behandling. Rökfrihet, hälsosamma matvanor och fallprevention är också indicerat.
Effekter av fysisk aktivitet
Personer med osteoporos bör inledningsvis rekommenderas muskelstärkande fysisk aktivitet i kombination med viktbärande fysisk aktivitet för att bromsa benförlust och öka bentäthet (++) samt förbättra livskvalitet (+++).
Personer med osteoporos och risk för fall ska dessutom rekommenderas balansträning för att minska fallfrekvens (++++) och fallrelaterade frakturer (++) samt förbättra rörlighet (+++).
Intensitet | Duration minuter / vecka | Frekvens dagar / vecka |
|---|---|---|
Aerob fysisk aktivitet bör vara viktbärande som till exempel promenader, dans och joggning. Det saknas dock vetenskapligt stöd för att ange dos för viktbärande fysisk aktivitet. | ||
Antal övningar | Repetitioner | Set | Frekvens dagar / vecka |
|---|---|---|---|
8—10 | 2 | 2—3 |
Om rekommenderad fysisk aktivitet vid osteoporos inte uppfyller inte de allmänna rekommendationerna, komplettera med ytterligare aerob fysisk aktivitet enligt de allmänna rekommendationerna om hälsotillståndet tillåter. |
Diagnosspecifika råd
- Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt och initialt vara handledd.
- Träning bör ske i stabila utgångsställningar för att minska skaderisken.
- Vid kotkompression bör betydande ryggflexion undvikas.
- Den fysisk aktiviteten bör vara multikomponent, det vill säga bestå av en kombination av aerob och muskelstärkande aktivitet samt övningar för balans och rörlighet.
- Vid etablerad osteoporos, primärt bland äldre, bör rekommendationerna omfatta individuellt anpassad muskelstärkande fysisk aktivitet i kombination med balansövningar.
- Specifika råd om fallprevention bör ges.
- Skelettets svar på belastning ökar med belastningens storlek och hastighet, och om belastningen har en ovanlig eller varierad riktning.
Risker och samsjuklighet
- Vid osteoporos kan kraftig flexion av ryggraden, såsom vid sit-ups, öka risken för kotkompression. Kraftig flexion bör därför undvikas.
- Vid osteoporos finns en ökad risk för fraktur vid fall.
- Vid fraktur bör den fysiska träningen anpassas med hänsyn till frakturområdet.
- Den som ger råd om fysisk aktivitet gör en individuell riskbedömning innan behandling med fysisk aktivitet inleds. Detta inkluderar även beaktande av eventuella kontraindikationer.
Se FYSS-kapitel Riskbedömning vid fysisk aktivitet.
Pdf, 136.7 kB.
Interaktion med läkemedel
Det finns inga säkert kända interaktioner mellan fysisk aktivitet och samtidig läkemedelsbehandling vid osteoporos.
Bedöma och utvärdera
Förslag på instrument för att bedöma och utvärdera effekter av fysisk aktivitet vid osteoporos.
Fysisk aktivitet
- Aktivitetsminuter
- Rörelsemätare
Fysisk kapacitet/fysisk funktion
Konditionstest
- Rating of Perceived Capacity scale (RPC-skalan)
- Gångtest (6 eller 12 minuter)
Styrketest
- Handgreppsstyrka
Funktionella test
- Bergs balansskala/Mini-BESTest
- Timed-up-and-go (TUG)
- Sit to stand test (60 sekunder)
Sjukdomsspecifika mått
- Kroppssammansättning
- Bentäthet (DEXA)
Oro att falla
- Falls Efficacy Scale – International (FES-I)
Livskvalitet
- RAND-36
- Quality of Life for Osteoporosis (Qualeffo-41)
Se även FYSS -kapitel Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet Pdf, 1.1 MB..
Verkningsmekanismer
Effekter av fysisk aktivitet vid osteoporos kan relateras till:
- mekanisk belastning som ökar frisättning av prostaglandiner och lokal produktion av tillväxtfaktorer som stimulerar osteoblaster att bilda ny benvävnad och samtidigt minskas aktiviteten hos bennedbrytande osteoklaster
- förbättrad benmuskelstyrka och balans, vilket kan minska risken för fall och fraktur.