Gå till innehåll
eFyss logotype

Myosit

Indikation

Vid etablerad lågaktiv dermatomyosit och polymyosit är fysisk aktivitet indicerat i kombination med farmakologisk behandling. Rökfrihet och hälsosamma matvanor är också indicerat.

Effekter av fysisk aktivitet

Personer med etablerad lågaktiv dermatomyosit eller polymyosit bör rekommenderas aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet för att minska sjukdomsaktivitet (++) samt förbättra aktivitetsförmåga (++), livskvalitet (++), kondition (++) och muskelstyrka/uthållighet (++).

Aerob fysisk aktivitet

Intensitet

Duration

Frekvens dagar / vecka

Måttlig och hög kombinerat

Minst 90 minuter/vecka,
t ex 30 minuter/tillfälle

3

eller

Om enbart aerob fysisk aktivitet rekommenderas bör dosen vara 30—75 minuter/tillfälle 3 dagar/vecka

Muskelstärkande fysisk aktivitet

Antal övningar

Repetitioner

Set

Frekvens dagar / vecka

Muskelgrupper med symtom

30—40

1—3

3

Kompletterande fysisk aktivitet
Personer med etablerad dermatomyosit eller polymyosit har framför allt nedsatt muskulär uthållighet och rekommenderas därför 30 —40 repetitioner med låg belastning för muskulatur med symtom. Det finns dock ingen kontraindikation för muskelstärkande fysisk aktivitet med högre belastning och färre repetitioner, varken för muskulatur med eller utan symtom. Komplettera därför med fysisk muskelstärkande fysisk aktivitet med högre belastning och 8 —12 repetitioner med högre belastning (8 —12 RM), speciellt för muskelgrupper utan symtom. Försiktighet bör dock iakttas vid mycket höga kortisondoser och vid benskörhet. Se Diagnos-specifika råd.

Diagnosspecifika råd

  • Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt och initialt vara handledd av fysioterapeut.
  • Både aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet kan med fördel kombineras vid samma pass.
  • Fysisk aktivitet bör initieras på låg intensitet och belastning med gradvis ökning under minst 2–3 veckor. Träningen ska anpassas till muskelfunktion, lungkapacitet, trötthet, smärta och sjukdomsaktivitet.
  • Uppvärmning och nedvarvning bör ske på låg intensitet för att undvika alltför stor initial trötthet i muskulaturen och för att uppnå snabbare återhämtning. Detta är särskilt viktigt för personer med inklusionskroppsmyosit som har en ökad fallrisk direkt efter träning när musklerna är uttröttade.
  • Det är viktigt att växla mellan aktiviteter i övre- och nedre extremiteter för att undvika muskulär utmattning.
  • Vid uttalad muskelsvaghet är det viktigt att undersöka rörlighet i framför allt axlar och vid behov lägga till rörlighetsövningar.
  • Vid höga kortisondoser, exempelvis vid nydebuterad myosit eller skov, rekommenderas träning på låg till måttlig intensitet. När kortisonet trappas ner kan träningsintensiteten öka.
  • Bassängträning tolereras oberoende av sjukdomsstadium.

Risker och samsjuklighet

  • Relativa kontraindikationer är svår lungfibros, smärtsamma och svårläkta sår samt hjärtpåverkan med arytmier. Vid nydebuterad, aktiv myosit är effekten av fysisk aktivitet osäker, men utgör ingen kontraindikation.
  • Vid myosit finns en ökad risk för osteoporos och därmed för frakturer vid fall. Särskild uppmärksamhet och försiktighet gäller personer som fått hög dos och/eller långvarig peroral kortisonbehandling. Samtidigt är det viktigt att utföra fysisk aktivitet som belastar skelettet. Fördelarna med fysisk aktivitet överväger riskerna vid kortisonbehandling.
  • Vid myosit finns även ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Den som ger råd om fysisk aktivitet gör en individuell riskbedömning innan behandling med fysisk aktivitet inleds. Detta inkluderar även beaktande av eventuella kontraindikationer. Samtidig hjärt-kärlsjukdom ska dessutom vara optimalt behandlad.

Se FYSS-kapitel Riskbedömning vid fysisk aktivitet. Pdf, 136.7 kB.

Interaktion med läkemedel

Vid myosit används kortison samt konventionella och i vissa fall biologiska immundämpande läkemedel. Angående risker vid långvarig kortisonbehandling, se Risker och samsjuklighet och Diagnosspecifika råd. För interaktion mellan fysisk aktivitet och läkemedelsbehandling av kardiovaskulära riskfaktorer eller hjärt-kärlsjukdom, se Blodfettsrubbningar, Hypertoni och Kranskärlssjukdom i eFYSS.

Bedöma och utvärdera


Förslag på instrument för att bedöma och utvärdera effekter av fysisk aktivitet vid dermatomyosit och polymyosit.

Fysisk aktivitet

  • Aktivitetsminuter
  • Rörelsemätare

Fysisk kapacitet/fysisk funktion

Konditionstest

  • Rating of Perceived Capacity scale (RPC-skalan)
  • Gångtest (6 minuter)
  • Cykeltest (Åstrand eller Ekblom-Bak)

Styrketest

  • Handgreppsstyrka
  • Manual Muscle Test (MMT)

Funktionella test

  • Functional Index-2 eller Functional Index-3
  • Timed Stands test
  • Sit to stand test (60 sekunder)

Sjukdomsspecifika mått

Biomarkörer

  • Myositspecifika eller myositassocierade autoantikroppar
  • Fosfokreatinkinas (CK)

Aktivitetsbegränsningar

  • Myositis Activities Profile (MAP)

Livskvalitet

  • RAND-36

Se även FYSS-kapitel Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet Pdf, 1.1 MB..

Verkningsmekanismer

Effekter av fysisk aktivitet vid myosit kan troligen relateras till:

  • minskad systemisk inflammation
  • förbättrad aerob kapacitet i muskulaturen och ökad muskulär uthållighet.