Kronisk hjärtsvikt
Indikation
Vid kronisk hjärtsvikt är fysisk aktivitet/träning indicerat tillsammans med rökfrihet, hälsosamma matvanor och begränsad alkoholkonsumtion. Behandling med fysisk aktivitet/träning föregås av och kompletteras med optimerad farmakologisk behandling och om möjligt med samtidig behandling av bakomliggande orsak till hjärtsvikten. Den fysiska träningen bör utformas inom ett multiprofessionellt och teambaserat hjärtrehabiliteringsprogram.
Effekter av fysisk aktivitet
Personer med kronisk hjärtsvikt bör rekommenderas aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet för att förbättra myokardfunktion (++), livskvalitet (++), kondition (+++), muskelstyrka/uthållighet (++), inspiratorisk muskelstyrka (+++) och gångsträcka (+++) samt minska sjukhusinläggning (++).
Vid kronisk hjärtsvikt kan pumpfunktionen antingen vara nedsatt eller bevarad. Evidensen ovan baseras huvudsakligen på studier som inkluderat individer med nedsatt pumpfunktion. Vid kronisk hjärtsvikt med bevarad pumpfunktion finns evidens för att fysisk aktivitet förbättrar kondition och livskvalitet.
Antal övningar | Repetitioner | Set | Frekvens dagar / vecka |
|---|---|---|---|
8—10 | 1—3 | 2—3 |
| Rekommenderad fysisk aktivitet vid kronisk hjärtsvikt uppfyller de allmänna rekommendationerna om fysisk aktivitet. |
Diagnosspecifika råd
- Inledningsvis bör fysisk aktivitet/träning genomföras inom specialistsjukvården vid en hjärtrehabiliteringsenhet eller vid specialiserade primärvårdsenheter i kombination med hemträning.
- Träningsdosen bör baseras på utförda test av aerob och muskulär kapacitet, så kallad pre-exercise screening.
Se Risker och samsjuklighet i eFYSS.
- Borg RPE-skalan bör användas i kombination med puls för att styra intensitet vid träning.
- Personer som vid arbetsprov på ergometercykel uppvisar en arbetsförmåga på 50 W eller lägre, bör starta med perifer muskelträning. Belastningen på enskild muskelgrupp ska då vara hög (RPE 15–17) samtidigt som den centrala cirkulationen inte ska begränsa muskelarbetet. Efter ett par månaders perifer muskelträning kan aerob fysisk träning, som omfattar mer muskelmassa, introduceras.
- Livslång fysisk aktivitet/träning med regelbunden uppföljning bör rekommenderas för att motverka försämring av fysisk funktion.
- Personer med kronisk hjärtsvikt som tränar på egen hand utan medicinsk övervakning ska vara uppmärksamma på symtom som dyspné, yrsel och bröstsmärta och avbryta träningen om sådana symtom uppstår. Kontakt med behandlande läkare rekommenderas.
Risker och samsjuklighet
- Individuellt anpassad fysisk träning inom hjärtrehabilitering bör föregås av pre-exercise screening, som innefattar genomgång av anamnes, status, symtom, riskfaktorer, fysisk aktivitet, EKG, blodtryck i vila och under arbetsprov samt muskelfunktion.
Se även Kranskärlssjukdom i eFYSS.
- Riklig förekomst av ventrikulära arytmier eller ventrikulära artymier som ökar under träning, ska bedömas av kardiolog eller fysioterapeut med specialistkunskap.
- Vid nytillkomna symtom i samband med fysisk träning såsom grav dyspné, yrsel och/ eller bröstsmärta eller avvikande puls, rytm- eller blodtryckförändring ska den fysiska träningen avbrytas och ny klinisk bedömning göras.
- Inför fortsatt fysisk aktivitet/träning efter hjärtrehabiliteringsinsatser görs sedvanlig individuell riskbedömning för kardiovaskulär komplikation inför fysisk aktivitet/träning. Den som ger råd om fysisk aktivitet/träning vid kronisk hjärtsvikt gör en individuell riskbedömning innan behandling med fysisk aktivitet inleds. Detta inkluderar även beaktande av eventuella kontraindikationer. Hjärtsvikten och eventuell annan samtidig hjärt-kärlsjukdom ska dessutom vara optimalt behandlad.
Se FYSS-kapitel Riskbedömning vid fysisk aktivitet.
Pdf, 136.7 kB.
- Vid hjärtsvikt föreligger ofta samsjuklighet med typ 2-diabetes, KOL, anemi, cancer, artros, obesitas, ångest och depression vilket ytterligare kan försämra fysisk kapacitet och prognos.
Se respektive diagnos i eFYSS.
Interaktion med läkemedel
Betareceptorblockerare sänker maximal puls och arbetskapacitet samt minskar ökningen av hjärtfrekvens och systoliskt blodtryck vid fysiskt arbete.
ACE-hämmare kan öka aerob arbetsförmåga.
Mineralkortokoidreceptorantagonister (MRA), till exempel spironolakton, ger ingen ökning av aerob arbetsförmåga.
Diuretika kan ge elektolytrubbning (hypokalemi), med muskelsvaghet och ökad risk för ventrikulära extraslag. Vid varm väderlek kan diuretika öka risken för dehydrering och elektrolytrubbning. Risken är dock liten när hjärtrehabiliteringen sker inomhus.
Digitalis ökar kontraktilitet i hjärtmuskulaturen och därmed slagvolym medan hjärtfrekvens går ner. Aerob arbetsförmåga ökar vid digitalisbehandling.
Lipidsänkande läkemedel (vanligtvis statiner) kan ge biverkningar i form av muskelvärk.
Se Blodfettsrubbningar i eFYSS.
Bedöma och utvärdera
Förslag på instrument för att bedöma och utvärdera effekter av fysisk aktivitet vid kronisk hjärtsvikt.
Fysisk aktivitet
- Aktivitetsminuter
- Rörelsemätare
Fysisk kapacitet/fysisk funktion
Konditionstest
- Symtombegränsat arbetsprov med EKG på ergometercykel.
Styrketest (test av uthållighet)
- Axelflexionstest
- Tåhävningstest
Funktionella test
- Gångtest (6 minuter)
Sjukdomsspecifika mått
Ej relevant
Livskvalitet
- Minnesota Living with Heart Failure Questionnaire (MLHFQ)
Se även FYSS-kapitel Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet Pdf, 1.1 MB..
Verkningsmekanismer
Effekter av fysisk aktivitet/träning vid hjärtsvikt kan relateras till:
- förbättrad maximal syreupptagningsförmåga
- ökad slagvolym och ökad maxpuls
- förbättrad perifer genomblödning genom förbättrad endotelfunktion genom ökad aktivitet av kväveoxidsyntas
- förbättrad muskulär uthållighet i skelett- och andningsmuskulatur
- minskad neuroendokrin aktivering och sänkt nivå av inflammatoriska cytokiner
- möjlig effekt på bakomliggande orsaker till hjärtsvikt som till exempel hypertoni och kranskärlssjukdom.