Förmaksflimmer
Indikation
Vid alla former av förmaksflimmer är fysisk aktivitet indicerat, ofta i kombination med farmakologisk behandling. Rökfrihet, hälsosamma matvanor och begränsad alkoholkonsumtion är också indicerat.
Effekter av fysisk aktivitet
Personer med förmaksflimmer bör rekommenderas aerob fysisk aktivitet för att sänka hjärtfrekvens (+), öka frekvenskontroll (+) och förbättra kondition (++).
Antal övningar | Repetitioner | Set | Frekvens dagar / vecka |
|---|---|---|---|
| Evidens saknas | |||
| Komplettera med muskelstärkande fysisk aktivitet enligt de allmänna rekommendationerna. |
Diagnosspecifika råd
- Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt.
- Generella råd kan inte ges för alla personer med förmaksflimmer då gruppen är mycket heterogen, från vältränade och för övrigt friska, till de med allvarlig hjärt-kärlsjukdom.
- Regelbundenhet i träningen är troligen viktigare än intensitet.
- Personer med ihållande eller permanent förmaksflimmer har i allmänhet bättre frekvensstyrning och de tolererar ofta en ökning av pulsen. Dessa personer kan vara fysiskt aktiva så länge de inte får symtom från hög puls som till exempel hjärtklappning, andfåddhet/dyspne´, yrsel, trötthet eller bröstsmärta
- För att styra och följa intensiteten i träningen, hos de med permanent förmaksflimmer, bör Borg RPE-skalan användas, i stället för puls.
- Fysisk aktivitet på hög intensitet bör undvikas vid pågående attacker av paroxysmalt förmaksflimmer.
- Livslång träning rekommenderas för att bibehålla fysisk kapacitet.
- Orsakerna till att mångåriga uthållighetsidrottare har en ökad risk för förmaksflimmer är inte helt klarlagt. En ökad vagal påverkan samt dilatation av och fibros i vänster förmak anses vara bidragande faktorer.
Risker och samsjuklighet
- Vid förmaksflimmer, oavsett typ, finns en ökad risk för annan samtidig hjärt-kärlsjukdom. Den som ger råd om fysisk aktivitet gör en individuell riskbedömning innan behandling med fysisk aktivitet inleds. Detta inkluderar även beaktande av eventuella kontraindikationer. Samtidig hjärt-kärlsjukdom ska dessutom vara optimalt behandlad.
Se FYSS-kapitel Riskbedömning vid fysisk aktivitet.
Pdf, 136.7 kB.
- Alla personer med förmaksflimmer bör kontakta sin behandlande läkare för konsultation innan de börjar träna på hög intensitet. Grundregeln är att total riskprofil avgör om personer med förmaksflimmer kan vara aktiva på hög intensitet.
- Vid pågående attacker av paroxysmalt förmaksflimmer (tillfälligt förmaksflimmer) bör fysisk aktivitet på hög intensitet undvikas, eftersom pulsen då kan vara mycket hög. Besvär med paroxysmalt förmaksflimmer hos idrottare kan troligen reduceras genom att sänka träningsdosen under en period. Elitidrottare har oftast låg riskprofil och kan då fortsätta med sin idrott trots paroxysmalt förmaksflimmer.
- Personer med förmaksflimmer kan även ha förmaksfladder (regelbunden förmaksrytm på 250–350 slag per minut som, i varierande grad, blockeras i AV-knutan). Vid förmaksfladder och fysisk ansträngning finns en risk för ökad impulsöverledning vilket kan leda till en puls på över 200 slag per minut, med risk för blodtrycksfall och dyspné.
Interaktion med läkemedel
Betareceptorblockerare och vissa kalciumflödeshämmare, till exempel verapamil och diltiazem, är negativt kronotropa (ger sänkt vilopuls och maxpuls). Detta leder till en något begränsad maximal aeroba arbetsförmåga. Vid konditionsträning på måttlig intensitet har detta liten praktisk betydelse. Beakta dopingregler för betablockerare (www.antidoping.se).
Vissa typer av förebyggande antiarytmika, till exempel flekainid, kan ge andra typer av arytmier som en bieffekt. Förmaksflimmer kan till exempel övergå i förmaksfladder. Personer som behandlas med förebyggande antiarytmika bör bedömas av hjärtläkare innan fysisk träning på hög intensitet inleds.
Strokeförebyggande behandling med blodförtunnande medel är vanligt förekommande, men påverkar vanligen inte träningsmöjligheter och råd om fysisk aktivitet. Viktigt är dock att beakta fall- och skaderisk hos personer som använder blodförtunnande medel med tanke på ökad risk för blödningar.
Bedöma och utvärdera
Förslag på instrument för att bedöma och utvärdera effekter av fysisk aktivitet vid förmaksflimmer.
Fysisk aktivitet
- Aktivitetsminuter
- Rörelsemätare
Fysisk kapacitet/fysisk funktion
Konditionstest
- Arbetsprov med EKG på ergometercykel
Funktionella test
- Sit to stand test (60 sekunder)
- Gångtest (6 eller 12 minuter)
Sjukdomsspecifika mått
Långtidsregistrering av hjärtfrekvens och hjärtrytm, till exempel med Holter-EKG.
Livskvalitet
- Atrial Fibrillation Effect on Quality-of-life (AFEQT)
- RAND-36
Se även FYSS-kapitel Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet. Pdf, 1.1 MB.
Verkningsmekanismer
Effekter av fysisk aktivitet vid förmaksflimmer kan relateras till:
- effekter på sympatiska och parasympatiska nervsystemet som till exempel ökad vagal tonus på AV-knutan som förbättrar frekvenskontrollen
- positiv påverkan på riskfaktorer för förmaksflimmer
- högre fysisk kapacitet som kan reducera symtomen
- påverkan på koagulationssystemet som kan minska risken för stroke.