Diabetes typ 2
Indikation
Vid typ 2-diabetes är fysisk aktivitet indicerat tillsammans med rökfrihet, hälsosamma matvanor, viktkontroll och farmakologisk behandling.
Effekter av fysisk aktivitet
Personer med typ 2-diabetes bör rekommenderas aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet för att förbättra glukoskontroll mätt som sänkt HbA1c (++++), blodfetter (+++), blodtryck (+++), kärlfunktion (+++), kroppssammansättning (+++) och kondition (+++).
Antal övningar | Repetitioner | Set | Frekvens dagar / vecka |
|---|---|---|---|
8—10 | 1—3 | 2—3 |
| Uppfyller allmänna rekommendationer |
|---|
Rekommenderad fysisk aktivitet vid typ 2-diabetes uppfyller de allmänna rekommendationerna. |
Diagnosspecifika råd
- Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt av medicinskt utbildad personal, såsom fysioterapeut, och initialt vara ledarledd.
- För individer med hög risk för hjärt-kärlsjukdom bör den aeroba fysiska aktiviteten starta på låg till måttlig intensitet.
- Glukosvärdet bör mätas före och efter den fysiska aktiviteten. Detta är särskilt viktigt vid behandling med glukossänkande läkemedel som är förenade med en ökad risk för hypoglykemi (sulfonureider och insulin). För att minska risken för hypoglykemi behöver insulindosen sänkas inför träning och kolhydrater intas före, under och efter träningen.
- Det bör gå maximalt 2 dagar mellan träningstillfällena för att bibehålla en optimal glukosnivå, eftersom träningen i sig sänker glukosvärdena genom ökad insulinkänslighet som kan vara upp till 2 dygn.
- Effekten av fysisk aktivitet på glukoskontroll (HbA1c) är väl jämförbar med många läkemedel som ges vid typ 2-diabetes.
Risker och samsjuklighet
- Vid typ 2-diabetes föreligger ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Den som ger råd om fysisk aktivitet gör en individuell riskbedömning innan behandling med fysisk aktivitet inleds. Detta inkluderar även beaktande av eventuella kontraindikationer. Samtidig hjärt-kärlsjukdom ska dessutom vara optimalt behandlad.
Se FYSS-kapitel Riskbedömning vid fysisk aktivitet.
Pdf, 136.7 kB.
- Fysisk aktivitet på hög intensitet bör undvikas vid uttalad ketos (blodketoner >1,5 mmol/l) eftersom risken då ökar för hyperglykemi, tilltagande ketos, och utveckling av diabetisk ketoacidos.
- Vid proliferativ diabetesretinopati, eller vid allvarlig icke proliferativ diabetesretinopati, kan ansträngande aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet vara kontraindicerad på grund av förhöjd risk för glaskroppsblödning eller näthinneavlossning.
- Vid glukosvärden under 5 mmol/l bör kolhydrater tillföras innan start av fysisk aktivitet.
- Ett kraftigt förhöjt glukosvärde (> 15 mmol/l) bör sänkas innan start av fysisk aktivitet.
- Fysisk aktivitet på måttlig intensitet medför oftast ingen ökad risk för till exempel fotsår vid perifer neuropati.
- Vid autonom neuropati finns risk för skada i samband med fysisk aktivitet på grund av ökad risk för postural hypotension, hypoglykemi, försämrad termoreglering och nedsatt syn.
- Kardiovaskulär autonom neuropati kan vara en oberoende kardiovaskulär riskfaktor. Inför planerad väsentlig ökning av den fysiska aktiviteten, speciellt intensiteten, bör personer med diabetisk autonom neuropati undersökas av kardiolog eller internmedicinare.
Interaktion med läkemedel
Även om hörnstenen i behandlingen av typ 2-diabetes gäller levnadsvanor bör även metforminbehandling ges vid diagnos. Vid höga blodglukosvärden kan insulin krävas till en början för att senare eventuellt fasas ut. Insulindoserna ska anpassas utifrån flera olika faktorer; val av måltid och dess kolhydratinnehåll, tidigare utförd eller planerad fysisk aktivitet, annan pågående sjukdom och menstruation.
Vid behandling med måltidsinsulin och basinsulin bör, i första hand, dosen av måltidsinsulin minskas med 20–30 procent vid måltiden närmast före den fysiska aktiviteten. Om fysisk aktivitet genomförs flera dagar i följd kan även basinsulindosen behöva minskas med 20–30 procent.
För mer om interaktion mellan insulinbehandling och fysisk aktivitet se Typ-1 diabetes i eFYSS.
Bedöma och utvärdera
Förslag på instrument för att bedöma och utvärdera effekter av fysisk aktivitet vid typ 2-diabetes.
Fysisk aktivitet
- Aktivitetsminuter
- Rörelsemätare
Fysisk kapacitet/fysisk funktion
Konditionstest
- Rating of Perceived Capacity scale (RPC-skalan)
- Gångtest (6 eller 12 minuter)
- Cykeltest (Åstrand eller Ekblom-Bak)
Styrketest
Sjukdomsspecifika mått
Biomarkörer
- HbA1c
- Lipidstatus
- Blodtryck
Viktkontroll
- Kroppsvikt
- Midjemått
Livskvalitet
- Diabetes Treatment Satisfactory Questionnaire (DTSQ)
- RAND-36
Se även FYSS -kapitel Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet Pdf, 1.1 MB..
Verkningsmekanismer
Omedelbara effekter av fysisk aktivitet vid typ 2-diabetes kan relateras till:
- ökat glukosupptag oberoende av insulin genom att muskelkontraktionen leder till att glukostransportören GLUT4 förflyttar sig till cellmembranet
- ökad insulinkänslighet i muskulaturen under 1-2 dygn efter avslutat träningspass där mekanismer inte är helt kända men kan relateras till ökad genomblödning och därmed ökat inflöde av glukos till muskulaturen och återuppbyggnad av glykogen.
Effekter av regelbunden fysisk aktivitet vid typ 2-diabetes kan relateras till:
- ökad insulinkänslighet i muskulaturen och minskat insulinbehov genom ökad mängd GLUT4 och mitokondrier, samt förbättrad mitokondriefunktion, ökad kapillärtäthet, ökad genomblödning och ökat inflöde av glukos som kan öka glukosupptaget
- minskning av kardiovaskulära riskfaktorer som till exempel övervikt/obesitas och central obesitas
- ökad muskelmassa.