Diabetes typ 1
Indikation
Vid typ 1-diabetes är fysisk aktivitet indicerat i kombination med insulinbehandling. Rökfrihet och hälsosamma matvanor är också indicerat.
Effekter av fysisk aktivitet
Personer med typ 1-diabetes bör rekommenderas aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet för att förbättra kondition (++) och glukoskontroll mätt som sänkt HbA1c (+).
Antal övningar | Repetitioner | Set | Frekvens dagar / vecka |
|---|---|---|---|
| 8—10 | 1—3 | 2—3 |
| Rekommenderad fysisk aktivitet vid typ 1-diabetes uppfyller de allmänna rekommendationerna. |
Diagnosspecifika råd
- Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt av medicinskt utbildad personal såsom fysioterapeut.
- Glukosvärdet bör mätas före och efter den fysiska aktiviteten. För att minska risken för hypoglykemi behöver insulindosen sänkas och kolhydrater intas före, under och efter träningen. Genom kontinuerlig glukosmätning kan glukosvärdet mätas i realtid under träningen.
- Det bör gå maximalt 2 dagar mellan träningstillfällena för att bibehålla ett optimalt glukosvärde eftersom träningen i sig sänker glukosvärdena genom ökad insulinkänslighet som kan vara upp till 2 dygn.
- För personer med hög risk för hjärt-kärlsjukdom bör den aeroba fysiska aktiviteten starta på låg till måttlig intensitet. Efter några veckor kan både intensitet och duration av träningen stegras.
- Stabila, stötdämpande skor rekommenderas. Fötterna bör kontrolleras regelbundet för att undvika sår. Detta gäller framför allt vid perifer neuropati.
Risker och samsjuklighet
- Vid typ 1-diabetes finns en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Den som ger råd om fysisk aktivitet gör en individuell riskbedömning innan behandling med fysisk aktivitet inleds. Detta inkluderar även beaktande av eventuella kontraindikationer. Samtidig hjärt-kärlsjukdom ska dessutom vara optimalt behandlad.
Se FYSS-kapitel Riskbedömning vid fysisk aktivitet .
Pdf, 136.7 kB.
- Fysisk aktivitet på hög intensitet bör undvikas vid uttalad ketos (blodketoner >1,5 mmol/l) eftersom risken då ökar för hyperglykemi, tilltagande ketos och utveckling av diabetisk ketoacidos.
- Vid proliferativ diabetesretinopati, eller vid allvarlig icke proliferativ diabetesretinopati, kan ansträngande konditions- eller styrketräning vara kontraindicerat på grund av förhöjd risk för glaskroppsblödning eller näthinneavlossning.
- Vid glukosvärden under 5 mmol/l bör kolhydrater tillföras före start av fysisk aktivitet.
- Risken för fallskada, direkt eller indirekt orsakad av hypoglykemi, kan öka i samband med fysisk aktivitet.
- Ett kraftigt förhöjt glukosvärde (>15 mmol/l) bör sänkas innan start av fysisk aktivitet.
- Fysisk aktivitet på måttlig intensitet medför oftast ingen ökad risk för till exempel fotsår vid perifer neuropati.
- Vid autonom neuropati finns risk för skada i samband med fysisk aktivitet på grund av ökad risk för postural hypotension, hypoglykemi, försämrad termoreglering och nedsatt syn.
- Kardiovaskulär autonom neuropati kan vara en oberoende kardiovaskulär riskfaktor. Inför planerad väsentlig ökning av den fysiska aktiviteten, speciellt intensiteten, bör personer med diabetisk autonom neuropati undersökas av kardiolog eller internmedicinare.
Interaktion med läkemedel
Insulinbehandling vid typ 1-diabetes sänker glukosnivåerna och risken för hypoglykemi är betydande vid fysisk träning som också sänker glukosnivåerna.
Vid pennbehandling rekommenderas att måltidsdosen före fysisk aktivitet minskas med 30–50 procent. Även kvällsdosen av basinsulin kan behöva minskas om aktiviteten varit ansträngande och pågått i över en timme. Vid upprepad fysisk aktivitet under flera dagar i följd kan även basinsulindosen till natten behöva sänkas.
Vid pumpbehandling rekommenderas att basdosen sänks med 20–50 procent, två timmar innan start av fysisk aktivitet samt under pågående aktivitet. Efter träningen rekommenderas återgång till normal basdos. Vissa personer tenderar att få låga glukosvärden några timmar efter fysisk aktivitet och behöver kolhydrattillförsel. Överväg att minska basinsulindosen under 1–3 timmar efter träningen för dessa personer. Observera att det förekommer stora individuella skillnader, där vissa istället får ökade glukosnivåer under kraftig fysisk ansträngning på grund av stresspåslag.
Bedöma och utvärdera
Förslag på instrument för att bedöma och utvärdera effekter av fysisk aktivitet vid typ 1-diabetes.
Fysisk aktivitet
- Aktivitetsminuter
- Rörelsemätare
Fysisk kapacitet/fysisk funktion
Konditionstest
- Rating of Perceived Capacity scale (RPC-skalan)
- Gångtest (6 eller 12 minuter)
- Cykeltest (Åstrand eller Ekblom-Bak)
Styrketest
Sjukdomsspecifika mått
Biomarkörer
- HbA1c
- Glukos mätt som Time in range via kontinuerlig glukosmonitorering (CGM)
- Lipidstatus
Viktkontroll
- Kroppsvikt
- Midjemått
Livskvalitet
- Diabetes Treatment Satisfactory Questionnaire (DTSQ)
- RAND-36
Se även FYSS -kapitel Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet Pdf, 1.1 MB..
Verkningsmekanismer
Omedelbara effekter av fysisk aktivitet vid typ 1-diabetes kan relateras till:
- ökat glukosupptag oberoende av insulin genom att muskelkontraktionen leder till att glukostransportören GLUT4 förflyttar sig till cellmembranet
- ökad insulinkänslighet i muskulaturen under 1-2 dygn efter avslutat träningspass där mekanismer inte är helt kända men kan relateras till ökad genomblödning och därmed ökat inflöde av glukos till muskulaturen och återuppbyggnad av glykogen.
Effekter av regelbunden fysisk aktivitet vid typ 1-diabetes kan relateras till:
- ökad insulinkänslighet i muskulaturen och minskat insulinbehov genom ökad mängd GLUT4 och mitokondrier, samt förbättrad mitokondriefunktion, ökad kapillärtäthet, ökad genomblödning och ökat inflöde av glukos som kan öka glukosupptaget
- minskning av kardiovaskulära riskfaktorer inklusive reducering av övervikt/obesitas och central obesitas
- ökad muskelmassa.